Dukningsförslag

Hos C.O.Persson tillverkas och handgraveras silverbestick och smycken i Tornedals- och Lappmodell sedan 1908. Förebilden till mönstret är blomman Finnmyrten, Chameadáphne Calyculata. I Sverige är den mycket sällsynt och förekommer endast i Norrbotten nära den finska gränsen.

Så här samlar du för att duka rätt

Eftersom matsilver representerar rätt höga kostnader i inköp är det inte rimligt att du ska kosta på dig en hel uppsättning omedelbart.

Här ger vi lite råd om hur du ska börja för att få ut så mycket som möjligt av besticken.

1

En lämplig ”grundstomme” är bordsgaffel, bordskniv, bordssked och efterrättssked i lämpligt antal.

Då kan du bjuda på:

Huvudrätt Soppa Huvudrätt
Dessert Dessert

2

Om du sedan utökar din ”grundstomme” med en efterrättsgaffel kan du servera:

Soppa Huvudrätt Skaldjursförrätt Entrérätt alt. Sallad
Dessert Huvudrätt Soppa
  Dessert Huvudrätt

3

En bra fortsättning är en smörgåskniv. Den ger följande möjligheter:

Soppa Förrätt Huvudrätt Soppa Huvudrätt
Huvudrätt Ostbricka Ostbricka
Dessert Dessert  

4

Vi förslår sedan ytterligare en efterrättsgaffel för att kunna duka fram följande kombinationer:

Soppa Mellanrätt Soppa Huvudrätt
Huvudrätt Dessert Ostbricka Dessert

Efter detta kan du fortsätta med smörknivar, fiskbestick, uppläggningsskedar eller andra udda bestick.

Glasen placeras från höger i den ordning de skall användas. Alla rätter bjuds från vänster sida. Alla drycker hälls ifrån höger sida.

Om mat och dukning

Vid en enklare aftonmåltid åt man ett stort antal rätter. Ändå hade frosseriet inom de högre samhällsklasserna minskat på 1700-talet jämfört med tidigare. Under den svenska storhetstiden på 1600-talet serverades praktmiddagar där antalet rätter kunde gå över hundra. Vid den bankett som hölls efter Westfaliska fredens efterförhandlingar bjöd man på 120 olika rätter. Självklart var det inte möjligt för någon enskild gäst att äta av alla rätterna, men de mer framstående gästerna måste bjudas av varje rätt.

På Gustav III:s tid ansågs det fortfarande förnämt med en viss fetma, men middagarna bestod nu inte av mer än mellan femton till tjugo rätter, uppdelade på ett par anrättningar, vilket innebar att man tog in sju-åtta rätter samtidigt. Till dessert åt man konfekt. Ibland åt man även sötsaker mellan de övriga rätterna.

Dukningen vid den här tiden var enklare än våra dagars, i varje fall när det gällde de enskilda kuverten. Det var just under 1700-talet som man började äta på porslin. Tidigare hade man haft tallrikar av tenn eller silver. Man dukade inte som idag med förrättstallriken stående ovanpå varmrättstallriken, utan istället bytte betjäningen porslin mellan de olika anrättningarna. Glasen sköljdes mellan varje omgång i en s.k. sköljskål som stod på serveringsbordet. Detta för att vinet var grumligt och hade mycket bottensats.

Ännu dukade man bara med tre bestick per gäst, kniv, gaffel och sked i de fall man åt soppa. Det var först under 1800-talet som man började duka sp som vi gör idag, med olika bestick för olika rätter. I takt med industrialismens framväxt fick allt större befolkningsgrupper det bättre ekonomiskt och matsilvret fick i och med det ökad spridning.